Jag vill aldrig, aldrig mer bo precis intill ett dagis, aldrig! Inte ens den dagen min unge själv ska gå på dagis vill jag bo såhär nära. Varenda dag är det samma visa, skrik, gråt och en massa annat. Dessutom gillar de små barnen att jäklas med Diesel, vår utegård slutar där dagisgården börjar, så där står de och skäller mot honom, eller kastar in pinnar och skriker. Diesel skäller tillbaka såklart, och det blir ett himla liv, så då får jag också komma ut och skälla. Jobbiga ungar, de fattar rätt trögt här där vi bor. Det kryllar av barn just här, och jag är så less! Jag har inget emot barn på det viset (jag är väl inte den mest barnälskande personen i världen direkt, med undantag från vissa såklart) men jag kan säga att t.o.m den mest barnälskande människan i världen (typ Soffi) skulle också bli ruggigt less. Dessutom under kvällar och helger när man tror det ska vara lugnt eftersom dagiset är stängt, så kommer det en massa ungar och klättrar på taket, sparkar boll och skriker. Jag blir så trött.. Snart får vi söka ny lägenhet, jaaa!!