Vi fick avslag på vår ansökan om ekonomiskt bistånd, och nu ska vi överklaga! Enligt oss är beslutet fel, de har räknat vår inkomst de senaste 4 månaderna (i december fick vi den största lönen vi någonsin fått, vi visste inte att vi skulle bli utan jobb, och jag hade t.o.m blivit "garanterad" upphöjda timmar), när de ska räkna 3 månader tillbaka. Decemberlönen ska alltså inte räknas, så jag är fly förbannad rent ut sagt. Har skrivit ett överklagande, nu måste det bara skrivas ut och postas och sen får vi hoppas på det bästa. Hur ska vi klara oss på en inkomst från 2 veckors arbete i 2 månader när hyran ska betalas, mat ska inhandlas och räkningar betalas? Jag säger då det.. Sverige i all ära, men ibland börjar jag verkligen fundera. Något som dessutom stör mig är sådana som får bidrag, skiter i att jobba, och sedan kör runt i en splitter ny merca eller bmw. HALLÅ?! Ska dom få hjälp men inte vi som faktiskt vill och försöker jobba, men inte får det? Jag blir så less.

Nu till något annat, jag träffade världens mysigaste lilla kille igår (bortsett från Dennis och Alvin såklart). Wolfie heter han, och är Kristins systers vovve. Han är så fruktansvärt söt, jag smälte helt och hållet. Han är blandras mellan chihuahua, schipperke och papillon, och jag som inte brukar inte vara mycket för SÅ små hundar, har nu drastiskt ändrat åsikt! Vilket charmtroll.
Jag har tjatat på Dennis ganska länge nu om en mindre vovve, och han börjar ge med sig. Jag har bestämt mig, när vi har fixat vår ekonomi och sett över vår tid så kommer det bli en liten byracka. Kanske... Jo, troligtvis.. kanske.. Haha!