Igår var jag ute en stund med Jessica för första gången sedan jag lärde känna henne. Yes, det tog ett tag men igår så small det. Vi gick till angereds kvarterskrog (som för övrigt var rätt trist) men med rätt sällskap blev kvällen ändå hyfsad. Dennis och Vedo hade guys night hemma hos oss medans och spelade tv-spel, drack öl och pratade killsnack så jag och Jessica flydde fältet. Kom dit vid 21.30, och jag stannade till 00.45 ungefär då jag bestämde mig för att åka hem till min kära man. Ungefär hälften in på kvällen, frågar en rätt full och dryg svensson var jag kommer ifrån eftersom det hörs att jag inte är från götet. Jag berättade att jag är från gävle, och då frågade han såklart det som alla frågar "vad gör du här i göteborg?", så jag talade om att jag har pojkvän som jag flyttat ihop med. Han frågar då om min kille är med mig, och jag sa som det var, att nej han är hemma ikväll. Innan jag avslutat meningen ser jag hur blicken åker rätt ner till mina boobs, hur killen flinar ett drygt och fylleaktigt flin och sedan tittar upp igen. Jag stannade av i min mening, konfronterade såklart idioten och frågade, eller kanske snarare skällde ut, honom vart hans hyfs tagit vägen. Killen flinar ännu mer och säger "vadå, jag gjorde ju inget" och droppar sedan blicken IGEN till mina juveler. Ni kanske kan gissa att jag blev ytterligare ett hekto förbannad och skällde lite till. Nu kände den här pojken Tess (Jessicas tjejkompis) så hon bad mig att lugna ner mig eftersom hon kände honom och att han var full osv. Visst, det var väl inte hela världen, men det var så fruktansvärt respektlöst. När vi senare stod och tog ett bloss (förlåt mamma och pappa, feströkning bara) kommer han tillbaka och ber om ursäkt, och säger sedan att jag inte alls sa till honom att jag hade pojkvän. Min ilska blossade upp på nytt, och tror ni inte att han tittar mot min byst en gång till? Jovisst, Tess som var med fick återigen lugna mig och bad idioten att gå därifrån. Jag förstår mig inte på vissa killar, oavsett om jag har pojkvän eller inte så ska de väl inte tro att de kan bete sig hur som helst? Att jag dessutom berättat för honom 2 sekunder innan att jag har pojkvän/sambo gjorde inte saken bättre direkt. Var är snits & stilen guys? Har jag träffat den enda vettiga mannen i världen? Ibland verkar det faktiskt så, min svärmor gjorde ett damn good job med att uppfostra sin son måste jag säga. Det här var inte en speciellt stor grej men jag blir så trött. Jag är nog trött på det mesta nuförtiden, haha. Alla mina blogginlägg blir mer och mer ilskna, men det får ni tåla. En sån här grej är inte första gången det händer och säkerligen inte den sista. Skärp er killar, blir mitt avslut för den här gången.