Blir bättre och bättre hela tiden, men det är nog för att jag väljer att stänga av tankarna och inte tänka på skiten, och så får det förbli just nu. Min operation blev uppskjuten, den kommer äga rum den 17 februari. Jag har läst att man inte får lyfta mer än 5 kg under 6 veckors tid, jätteroligt.. Men men, det är bara att bita ihop. Allting kom verkligen på en gång känns det som, först det ena sen det andra och sen min operation på en period av 2 ½ månad, hur mycket flax har man inte då? Nej, tänkte la det.. Men som min far brukar säga; "bit ihop, psyke" det är det jag får göra/visa nu, sen är det över. Då kan jag äntligen dra igång med fightingen igen, så underbart!

Den 26 februari tror jag att jag och Dennis åker upp till Gävle, om inte tidigare och om allting blir som planerat, tror min kära familj har lov då samt det är veckan efter min operation, så det passar in väldigt bra. Får läka lite och vila innan jag sätter mig på tåget. Jessica, du är välkommen att åka med upp, just so you know.

Idag vet jag inte riktigt vad vi ska göra, det visar sig. Måste dock boka tvätt, det börjar bli lite för mycket i korgen nu. Väldigt dåligt med jobb nu, t.o.m för Dennis vilket suger (ursäkta mitt "fina" språk men finner faktiskt inte något ord som passar bättre in, om jag inte ska vara alltför grov i munnen, och det vill jag inte med tanke på vilka som läser det här, hehe). Mer jobb vill vi ha, både han och jag så håll tummarna, det gör iallafall vi.

Hörs senare!

Fyfan är nog allt jag kan säga.. Aldrig igen..

Dag 1 - Mycket känslor, trots rätt beslut så gör det ont, illamående under dagen och kväll..

Dag 2 - Natten var sisådär, ont i magen till och från, är nu illamående konstant, lite yr och ganska trött.. Vill inte tänka på vad morgondagen har att erbjuda, usch..

skriver mer på måndag, eller när jag orkar..

Idag har jag städat lägenheten, behövdes ett litet ryck kände jag, dessutom får det mig att tänka på annat. Har kikat runt på internet nu, är väldigt sugen att skaffa en kungspyton, blir inte alltför lång, men är inte för smal, samt det är en riktigt läcker orm. Det blir väl dock inte än, måste prata med Dennis samt checka ekonomin först, men såsmåningom kanske det hamnar en slingersvans här också :) då blir Maria glad, men inte Soffi.

Snart kommer Jess hit, så vi får snacka lite skit. Måste dessutom äta, är hungrig..

Den 21 januari, dagen efter min "main operation" åker jag och Jessica upp till Gävle. Känner att jag behöver komma hem till familjen efter det som kommer ske nu den närmaste veckan. Dennis är helt underbar och stöttar mig fullt ut, men efter det här behöver jag komma hem till familjen, och såklart få träffa mina vänner där uppe (bäst för dig Soffi att du är hemma då.)

Snart ska jag ner på stan och möta upp Kristin, och därefter åker vi hem till henne för tjejsnack.

Vi hörs senare.

Då var det bestämt, men det känns fortfarande osäkert. Dock vet vi att det är det som "måste" göras, det beslut som är det "rätta" för oss.. Men varför känns det så tungt? Kommer det alltid kännas såhär tungt?

Nu är jag väldigt splittrad, vet vad som borde göras men samtidigt känns det som att jag inte vill. Väldigt konstig känsla, trodde inte det skulle kännas på det här sättet. Det är verkligen allt eller inget, ja eller nej.

Suck....

Nu är vi hemma i Göteborg igen, känns konstigt eftersom jag lämnade hem och åkte hem på samma gång. Snart åker jag tillbaka dock, hoppas på att biljetterna för 25 kr finns kvar bara, annars blir det att vänta till familjen har sportlov några veckor senare.

Om exakt två veckor har jag vaknat upp efter operationen, och jag är redan nervös. Kommer antagligen att få gå på lugnande innan själva operationen för jag kommer vara ett nervvrak. Men men, bättre att det blir gjort nu än att skjuta upp det ytterligare.

Nu ska jag och min karl städa lägenheten, för den ser verkligen ut som ett bombnedslag för tillfället. Hörs senare!